Hoppa till sidans innehåll

Inför Winter Deaflympics 2019 - Albert Boklund

16 OKT 2019 16:22
Nu är det mindre än två månader kvar till 19:e upplagan av Winter Deaflympics genomförs i Valtellina-Valchiavenna, Italien. Sverige skickar en trupp på 4 aktiva och 5 ledare, här får ni nu en möjlighet att lära känna den svenska representant i Alpint
  • Uppdaterad: 16 OKT 2019 16:22

Alpinåkaren Albert Boklund, 27 år, är en av de svenska representanter under Winter Deaflympics 2019. Albert är visserligen ett nytt ansikte inom den alpina scenen, dock har han en ryggsäck med full av erfarenheter inom den internationella Dövidrotten. Många känner igen Albert i fotboll- och basketsammanhanget där han deltagit i såväl NBM, EM och VM. Dock har Albert aldrig deltagit i ett Deaflympics, så till vinter kommer han få debutera i det mest prestigefyllda mästerskap inom Dövidrotten. Albert kommer tävla i störtlopp (13 december), super-G (15 december) och storslalom (17 december).  

Här får ni nu en möjlighet att lära känna Albert lite, räkna med att se mer av honom framöver! 

 

Varför började du med alpint?

Som en skidåkare sen jag knappt kunde ens gå har det länge varit en gömd dröm att tävla i alpint men aldrig varit något seriöst snack. Ofta har jag tittat på tävlingar på teven och tänkt att det var supercoolt och att jag kanske någon gång skulle prova det, men inget mer än så. Dessutom så hade jag ju flera andra idrotter som varit högre prioriterade.

I senare ålder hade jag turen att träffa min Beatrice, åkare för det österrikiska alpina dövlandslaget, som enligt mig var världens bästa åkare och där återuppväcktes min gömda dröm. Jag började försiktigt med dessa komplicerade tävlingsskidorna när vi var ute och reste i Kanada men det var först förra året som jag tog i saken genom att utbilda mig till skidinstruktör samt träna med Åre Slalomklubb.

Samtidigt öppnade det en massa funderingar hos mig själv; varför fick jag aldrig chansen att prova på alpint vid en tidigare ålder? På grund av avsaknaden av döva förebilder? Dåligt engagemang inom vinters-dövidrotten? Det ville jag ta reda på och förändra.

Delvis handlar det alltså om att utmana mig själv i en helt ny idrottsvärld, delvis känns det som en viktig sak jag gör då yngre generationer behöver någon att se upp till, någon som förstår hur svårt det kan vara för att nå framgångar i den här sporten, någon som kan stödja och vägleda.

 

Varför är det svårt att nå framgångar?

Listan kan göras lång men kort kan det sägas att sporten är väldigt dyr och tidskrävande. Även stor dos av tålamod krävs för att den sportsliga utvecklingen går relativt saktare än i andra idrotter. Väderförhållanden styr dessutom sporten helt och hållet, snön kan variera från blötsnö till is, eller ingen snö alls. Det kan vara jobbigt att ta sig till träningsanläggningarna, dvs. skidbackarna som kan ligga långt bort från hemmet. Man tappar lätt motivation om man inte får bra stöd från exempelvis föräldrarna.

 

Och vad motiverar dig att fortsätta träna?

Förutom att det är roligt att åka skidor?

 

Ja!

Som alpinåkare får du en massa saker att ta med i livet, som dessa vackra soluppgångar på tidiga morgonträningar, andas den friska fjälluften, känna adrenalinkicken när man åker nedanför backen, vara off från världen i ett par timmar, se nya platser i världen. Själen mår som bäst när du står på toppen av berget. Den här sporten handlar även att bryta igenom barriärer och vinna över rädslor som jag får mycket nytta av i livet vid sidan om berget. Det är motivationen för mig.

 

Några ord om tankar och förväntningar inför kommande vinters-Deaflympics?

Svenska Dövidrottsförbundets beslut att ta med mig till Deaflympics trots min korta erfarenhet var väldigt glädjande. Det visar att de är villiga att återuppväcka deras vintersportverksamhet. Att representera den svenska flaggan är alltid en stor ära och något man aldrig ska ta för givet.

Förbundet har klargjort att de inte har större krav eller förväntningar på min insats i Deaflympics men som idrottsmänniskan jag uppfostrats till försöker jag hela tiden nå framsteg i min sportsliga utveckling vilket kan vara jobbigt för det går väldigt sakta i den här sporten. Jag försöker inte sätta för stor press på mig själv men jag siktar helt enkelt mot att gå i mål på en bra tid på disciplinerna som jag ska åka.

Sen hoppas jag förstås också att mitt deltagande i Deaflympics ska inspirera svenska barn och ungdomar med hörselnedsättning att träna alpin skidåkning. Samtidigt är det en gyllene chans att uppmärksamma dövidrottens existens för hela alpin-Sverige med eventuella åkare med hörselnedsättning i Sverige, som är väldigt välkomna att ta kontakt med Svenska Dövidrottsförbundet.

Avslutningsvis vill jag tacka för allt stöd, ekonomiskt och materiellt, av dövidrottsförbundet, alpina skidförbundet, officiella och anonyma sponsorer samt mina nära och kära. Utan er skulle den här resan till Deaflympics aldrig kunnat bli genomförbar.

 

Alberts personliga sponsorer som stöttat Alberts satsning på ett eller annat sätt 

 

 

 

Skribent: Frej Fredman
Epost: Adressen Gömd

 



Tecken inom idrott



 

 

 

Postadress:
Svenska Dövidrottsförbundet
Box 11016
100 61 Stockholm

Besöksadress:
Skansbrogatan 7
118 60 Stockholm

Kontakt:
Tel: [saknas] Information
E-post: This is a mailto link

Se all info